"He was trying to buy more sand for his hour glass. I wasn't selling any."

Spelvärldens hårdaste snut backar inte för nåt. Max Payne är en film noir-snut i ett John Woo-inspirerat actionspel och stundtals är den premissen precis lika cool som den låter - än idag.

Gäst: Eric Bergérus

Hur kan man inte älska Phoenix Wright: Ace Attorney? I det här lilla spelet återfinns några av spelvärldens mest älskvärda karaktärer som utkämpar rättegångsdueller mot varandra där de bokstavligen drar pekfinger för att ytterligare understryka sina argument. Det är rena rama vilda västern och fullständigt underbart.

Gäst: Alexander Rehnman

En platt värld kan dölja många hemligheter. Det är nu lite mer än ett decennium sen Phil Fishs kavata kubkaos släpptes och fortfarande försöker fansen hitta dolda pärlor och framför allt förstå sig på Fez.

Häng med när vi gör ett tappert försök att förklara ett av tidernas främsta indiespel.

Gäst: Samson Wiklund

Assassin's Creed-serien har alltid varit en utmärkt plats för historisk turism, men förutom miljöerna har det varit lite si och så med själva innehållet i spelen. Men Assassin's Creed Brotherhood lyckades förena 1500-talets Rom med roligt plattformande, intressanta karaktärer och en spelvärld som kändes levande och inbjudande. Och så hade det ju - inte minst - en Ezio Auditore da Firenze i storform.

Gäst: Fredrik Eriksson

Sunsoft maxade NES-hårdvaran med kultspelet Mr Gimmick. Inget annat spel till konsolen är lika tekniskt imponerande. Musiken var otrolig, mycket tack vare ett speciellt utvecklat chip - som bara användes till Mr Gimmick. Att man kunde skapa sin egen plattform i form av en vilt studsande stjärna liknade inget annat. Och varför släpptes det bara i Japan och i Skandinavien?

(Förutom Mr Gimmick avhandlar vi även spelföretaget Sunsoft i stort.)

Gäst: Stefan Gancer

Final Fantasy IX är kanske inte lika legendariskt som sjuan, lika skumt som tian eller lika sorgligt som sexan, men det har många fina strängar på sin lyra. Framförallt hyllar det spelseriens historia på ett särdeles unikt sätt. Inget annat Final Fantasy-spel är lika mycket Final Fantasy som Final Fantasy IX.

Gäst: Anders Eklöf

Resan är målet. Och frågan är om någon resa kan sägas vara lika känslosam och lika storslagen som den i Journey. Och har något annat spel med konstnärliga ambitioner varit lika roligt?

Gäst: Johan Martinsson

Metroid i förstapersonsperspektiv? Metroid i 3D???!!! Belackarna var många när Nintendo avslöjade att amerikanska Retro Studios fått det ärorika uppdraget att ledsaga en av den japanska speljättens mest älskade spelserier in i en helt ny dimension.

Hur det gick?

Så pass bra att Super Play utnämnde Metroid Prime till tidernas artonde bästa spel lagom till spelets släpp i Sverige.

Gäst: Victor Sjöström

Speltekniska revolutioner har aldrig varit roligare än i Maniac Mansion. Här introducerades SCUMM, gränssnittet som gjorde det möjligt att välja textkommandon och sen peka och klicka på saker i omgivningen. Plötsligt kunde vi välja hamstern, placera den i mikrovågsugnen och inkassera outsägliga skuldkänslor när vi sen plockade upp det blodiga byltet som var kvar. Maniac Mansion pulveriserade den lilla oskuld vi hade kvar.

Gäst: Alfred Holmgren

Det är svårt att förklara Rez, men kanske är det här det kulturella verk som bäst kan förklara människans komplexa natur och sinnen. Om vi någonsin gjuter nya guldskivor likt de som just nu färdas bortom vårt solsystem ombord på Voyager-sonderna och som för med sig bilder, videor, musik och hälsningar till andra civilisationer så är det kanske Rez vi bör placera på dem.

Gäst: David Ventura

Red Dead Redemption 2 är inte bara det bästa vilda västern-spelet - det är mycket möjligt att det är det bäst berättade spelet av dem alla. Dutch van der Lindes märkliga skara desperados är en grälande, sarkastisk och hårdhudad familj vars skentillvaro som Robin Hood-figurer havererar fullständigt i och med civilisationens framfart över prärien. Vi vet från första början hur allt kommer sluta och ändå är det en fantastisk resa ner i fördärvet som det är omöjligt att slita sig från.

Gäst: Markus Sköld

Är det här ett kraftspel... eller är det ett crapspel? Varken programledaren eller gästen är riktigt säkra på saken - vilket i sig borde vara ett tecken på att det är ett kraftspel.

Roberta Williams FMV-skräckis är onekligen en kultklassiker som skapade ramaskri med sin våldtäktsscen och sina många groteska fatalitys, men mest är det en soppa av skräckfilmsinfluenser som nästan kokat sönder och skapat ett bisarrt missfoster till spel.

Vem har sagt att skräpspel måste vara dåliga?

Gäst: Sebastian Lindvall

Sega ville ha en Final Fantasy VII-dödare. Så företaget bad ett gäng stollar som bara gjort rälsbaserade skjutspel att fixa ett rollspel - helst igår - för att utmana Squares magnum opus. Allt talade för ett misslyckande.

Och mycket riktigt släpptes Panzer Dragoon Saga ett år för sent. Saturn hade redan hade ena benet i graven.

Spelet sålde i några få exemplar och glömdes snabbt bort.

Trots att de där "stollarna" hade överträffat alla förväntningar och levererat en av tidernas mest unika spelupplevelser.

Gäst: Johan Martinsson

Det är inte Prince of Persia som är Jordan Mechners största bedrift, det är äventyrsspelet The Last Express. Researcharbetet bakom det här Indiana Jones-liknande äventyret på Orientexpressen saknar motstycke, den vackra art nouveau-grafiken är helt bländande. Och så utspelas allt i "realtid" - en otrolig bedrift som borgar för en otroligt häftig upplevelse.

Om det någonsin görs en spelkanon (och kanske lyssnar du på den just nu) har The Last Express en självklar plats i den.

Gäst: Carl-Johan Johansson

151 fickmonster väntar på dig i gräset, i grottorna och i havet. Har du det som krävs för att fånga dem alla och bli Pokémon-mästaren?

Det världsomspännande fenomenet blev kanske aldrig bättre än här, i de första Game Boy-spelen, som har en säregen känsla uppföljarna aldrig lyckats återuppväcka.

Häng med när vi pratar elektriska möss, snarkande jättar och rosa puffar.

Gäst: Elisabeth Bergqvist

Little Mac må vara liten, men han har slagit hela världen med häpnad - och inte minst Mike Tyson - sen 80-talet. Punch-Out är inte så mycket ett boxningsspel som det är ett pusselspel. Man duckar uppercuts och försöker förstå sin motståndares märkliga rörelsemönster och attacker för att sen sätta in kontringen i rätt läge. Ett klassiskt Nintendo-spel med andra ord.

Och lika bra än idag som det var 1987.

Gäst: Joakim Kilman

Vagrant Story är ett av Squares mer okända rollspel och frågar du regissören Yasumi Matsuno skulle han nog inte vilja att det karaktäriserades som ett sådant heller. Det är också lite av ett unikum i det japanska spelföretagets katalog: brutalt svårt, knepigt och säreget.

Men handlingen är rafflande och presenteras i de kanske coolast regisserade mellansekvenserna under hela PlayStation-eran - trots att det mest handlar om dialogscener. Mästerligt är bara förnamnet.

Gäst: Michael Gill

Vi kan väl alla enas om att Portal 1&2 svämmar över med smart humor och ännu smartare pussel och frontas av en av spelhistoriens bästa skurkar.

Men är det bättre än 7/10?

Gäst: David Nylander

Flashback är ett barn i Another Worlds anda, med samma filmiska tänk och annorlunda kontrollsystem. Det är ett spel som fascinerar än idag med sin säregna estetik och de otaliga science fiction-influenser som präglar historien.

Det är, för att låna ett klassiskt engelskt uttryck, lightning in a bottle.

Gäst: Tomas Engström

Är Outcast det bästa spelet som ingen spelat? Många av dagens äventyrsspel har den här interdimensionella resan till en annan värld att tacka för mycket. Häng med när vi tar ett av tidernas mest betydelsefulla PC-spel på pulsen - och även tidningen som hyllade spelet till skyarna: Svenska PC Gamer.

Gäst: Thomas Petersson